Hur förknippas semlan med
•
Fettisdagen, semlans dag eller semmeldagen?
Kärt barn har många namn, fettisdagen, semlans dag, semmeldagen! Lär dig mer om historien och traditionerna kring denna älskade svenska högtid som firas årligen. Fettisdagen är en dag då de flesta svenskar njuter av den läckra semlan, en söt och fluffig bulle fylld med mandelmassa och vispgrädde, toppad med ett täcke av florsocker.
Läs mer om fettisdagens ursprung, hur semlan har utvecklats över tid, och varför denna dag är så speciell för många människor i Sverige. Ta del av våra bästa recept och tips för hur du gör din egen perfekta semla, samt hur du kan fira denna dag på bästa sätt. Låt oss ta en djupdykning in i denna fantastiska tradition som för många är en höjdpunkt under vintermånaderna!
Semla eller fastlagsbulle?
Semla och fastlagsbulle är två olika namn för samma bakverk. Semlan är en traditionell svensk och nordisk söt bakelse som oftast förknippas med firandet av fettisdagen. Den klassiska semlan består av en vetebul
•
Fettisdagen
Fettisdagen, eller något ålderdomligt vita tisdagen (en beteckning som dock även något oegentligt används för tisdagen i stilla veckan[1]), på finlandssvenskafastlagstisdagen, är i kristentraditiontisdagen efter fastlagssöndagen, 47 dagar före påsk. Dagen är därmed rörlig, och kan infalla som tidigast 3 februari och senast 9 mars. Fettisdagen är den tredje av de tre dagarna i fastlagen, dagarna före fastan, där den första är fastlagssöndagen och den andra är blåmåndagen. Fastan börjar därefter med askonsdagen.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Namnet fettisdag är bildat av "fet" och "tisdag", där fet syftar på all fet mat som brukade ätas på fettisdagen, den sista dagen före fastan. Ordet är belagt sedan 1594.[2] Under 1600-talet talades om fetdagar som en motsats till fastedagar. Under fetdagar tilläts man att äta fet mat.[3] Hur vita tisdagen har fått sitt namn är oklart, men en teori är att namnet kommer av det vita vetemjöl som man bakar
•
Semlor
Även om flertalet svenskar inte längre är katoliker och i praktiken inte fastar har denna tradition överlevt och förändrats genom tiden. Mandelmassan blev en ingrediens först under 1800-talet och den vispade grädden blev vanlig efter första världskriget. Och semlan har fortsatt utvecklats under 1900-talet. Samtidigt med utvecklingen av vad som kan kallas en ”standardsemla” på 1800-talet och första halvan av 1900-talet, tog folk vad de hade hemma som ingrediens. Fanns det grädde så användes den. Kanske strödde man socker på, eller hade sylt till.
I en folkminnesuppteckning från Göteborg berättas att det första bageriet som hade mandelmassa i semlorna låg på Vallgatan. En tradition som förekom i Västergötland var att det kastades söndersmulade fastlagsbullar i plöjfårorna för att få en god skörd. Den största förändringen av standardsemlan de senaste femtio åren är troligen att mandelmassan har blivit betydligt rikligare, och lösare.
Under 2000-talet har en mängd olika semlef