Hur är en bödel
•
Kulturmiljö vid Norrbottens museum
Under mer än ett halvt årtusende var galgbacken en lika verklig och välbesökt plats som torget eller kyrkan och bödeln utförde där sina sysslor likt skomakaren, snickaren eller tunnbindaren gjorde på sitt håll. Lika skrämmande som fängslande bidrog han till att upprätthålla lag och ordning i en tid som ofta ter sig mörk och tyrannisk. Men hur systemet kom till är höljt i dunkel och avskaffandet lika märkligt som fascinerande. Under 2015 visade Piteå museum en utställning på temat Brott och straff, ett ämne som kommit att bli återkommande i våra föreläsningar. Kanske fängslar det mörka området ännu idag.
Brott och straff förr i världen
Den som studerar domstolsprotokoll eller liknande texter från senmedeltiden till 1800-talets mitt kan förmärka två ting: de domar som förkunnades var, med vår tids syn, ofta grymma till sin utformning och de brott personerna dömdes för skulle idag knappast ha ansetts vara brott, i alla fall inte av allvarli
•
Bödlar, rackare
och nattamän
Bestraffningsmetoderna under medeltid och tidig modern tid var varierande och brutala. Brottslingar skulle straffas hårt ”androm till varnagel”, vilket betyder att de skulle fungera som ett ”varnande exempel för andra”. Mindre förseelser straffades med böter, medan grövre brottslingar piskades med ris, jagades ut ur staden, sattes vid skampålen på Stora torget (dagens Gustaf Adolfs torg) eller fick stå längst fram i kyrkan och skämmas.
Allvarligare brott dömdes till döden, genom hängning eller halshuggning, med yxa eller svärd. Att halshuggas med svärd ansågs finare. Den som utförde avrättningen var bödeln, eller skarprättaren. Det var en av samhället anställd (men illa ansedd) person, utsedd att verkställa dödsstraff, prygel och andra kroppsstraff. Det var inte lätt att rekrytera någon till tjänsten varför man till mitten av 1600-talet utnyttjade dömda fångar till arbetsuppgiften. Dödsdömda personer kunde slippa sitt straff genom att själva bli sk
•
Bödel
- För andra betydelser, se Bödel (olika betydelser).
Bödel eller skarprättare var en av samhället anställd person, utsedd att verkställa dödsstraff, prygel och andra kroppsstraff. De flesta länder har haft eller har personer med sådana uppgifter. Under medeltiden användes även orden mästerman eller stupagreve. Bödeln hade ofta ett antal medhjälpare som kallades rackare eller rackardrängar. I södra Sverige och Danmark kallades dessa också nattmän. De utförde även föraktade sysslor som att rensa latriner och begrava självmördare. Tjänsten som bödelsdräng avskaffas under 1860-talet.
Att fuska i bödelns yrke kunde vara farligt. Kyrkoherden mäster Samuel Hammarinus i Klara församling i Stockholm blev exempelvis avsatt år 1663 därför att han med egen hand tagit ned en piga som hängt sig. Sådant ansågs nämligen vara ett bödelsgöra och förnedrande för prästämbetet.[1]
En beryktad bödel under franska revolutionen var Charles Henri Sanson. De finns kvar i stater m