Hur påverkar ens uppväxt
•
Föräldrar formar inte barns personlighet – forskningen tydlig
Dina föräldrars uppfostran har inte varit avgörande för din personlighet. Studier på tvillingar och adopterade visar att slumpen har större påverkan på vår personlighet än vilket föräldraskap vi växer upp i. Om inte våra föräldrar utsätter oss för missbruk, våld eller annat negativt föräldraskap så är det framförallt resten av uppväxten som gör oss till dem vi är.
– Det viktigaste man kan göra som förälder är att slappna av och ta reda på vad barnen är bra på och vill göra. Inte vad du vill att de ska bli, säger Robert Plomin, professor i genetik i SVT:s nya serie Din personlighet.
50 procent genetiskt
Dina föräldrar har dock en annan påverkan, då 50 procent av vår personlighet är genetisk. Robert Plomin har ägnat hela sitt yrkesliv att studera hur våra gener påverkar vår personlighet. Han menar att en del tvillingstudier visar att tvillingpar kan bli mer lika varandra när de växer upp i olika familjer.
– Det kan
•
På samhällsnivå kan det exempelvis handla om våra uppväxtvillkor, vår tillgång till förskola och skola, hälso- och sjukvård och möjligheterna på arbetsmarknaden. Men också om boendemiljö, trygghet, möjligheter till delaktighet och inflytande och en aktiv fritid. Och de rättigheter vi ska garanteras i samhället.
Ojämlika förutsättningar och möjligheter för olika grupper i samhället kan exempelvis skapas utifrån traditioner, föreställningar och utformningar av välfärdssystem för arbetsmarknad, socialförsäkringar eller familjepolitik.
Ojämlikhet i psykisk hälsa
För att förbättra den psykiska hälsan i befolkningen behövs insatser som stärker individer, stärker samhällen och tar bort hinder för psykisk hälsa genom att minska fattigdom, diskriminering och ojäml
•
Är det verkligen händelser i ens barndom som formar vissa delar av en?
janbolmeson (Jan Bolmeson) 1
Fråga som kom via mejlen, som jag tycker är intressant… vad tänker du?
Hej, jag har precis börjat lyssna och tycker allt är väldigt intressant och värdefullt. Själv kommer jag från (Lund) en bakgrund där ingen pratat pengar eller vågat göra något med sina pengar, så det hjälper mig mycket.
Jag lyssnade på avsnittet om att du gått i terapi och blev väldigt glad över att ni pratade så öppet. Men jag kom att tänka på en sak. Ni berättade båda att ni har svårt att njuta och svårt att känna att det räcker, och pratade om att det antagligen var något i era bakgrunder/barndomar som gjort att det blivit så.
- Min fråga är då: det är ju inte alls ovanligt att folk säger så, att de har svårt att njuta av det man lyckas med, jag skulle nog vilja säga att majoriteten jag pratar med känner så. Är det verkligen ngt specifikt som har hänt i allas barndomar som gör det här?
Det är ju e