Hur kunde rom erövra
•
Hur blev romarriket så stort?
Hej!
Hur blev romarriket så stort?
Svar
Från år 509 före Kristus blev staden Rom en republik. Roms grannar bestod av många olika folkslag med konflikter, som romarna var skickliga på att utnyttja. Romarna började nu utvidga sitt område åt alla håll genom strider med grannfolken. En av romarnas metoder för att hålla ordning på det allt större riket var att flytta ledare från det erövrade området till Rom. Dessa ledare fungerade då som garanter för att hemländerna höll sig lugna. Omkring 200 före Kristus var hela Italien romerskt. Genom krigen med Kartago i Nordafrika blev Rom den starkaste sjömakten i Medelhavet och kunde efter hand lägga under sig alltfler områden och riken.
Det lönar sig att läsa allmänna och historiska uppslagsverk om man vill ha reda på mer om de stora dragen i Roms utveckling. Se till exempel Nationalencyklopedin under "romerska riket", eller serier som Bonniers världshistoria. Och mera omgående böcker är förstås till ä
•
Romerska riket
Romerska riket | |
Flagga | |
Valspråk: Senatus Populusque Romanus (SPQR) Senaten och det romerska folket | |
Huvudstad | Rom, 753 f.Kr–293 e.Kr, fram till år 330 endast nominell roll som huvudstad. Konstantinopel, 330–476 e.Kr. (fortsatt till 1453 e.Kr. i öst) |
Språk | Latinsamt grekiska i öst efter 610 e.Kr. |
Religion | Romersk religion och kejsarkult till och med 380 e.Kr. därefter kristendom. |
Statsskick | Mytologiskt kungadöme enl. traditionen 753 f.Kr.–509 f.Kr. Republik509 f.Kr.–27 f.Kr. |
Sista kejsare | Romulus Augustulus i väst, Konstantin XI Palaiologos i öst. |
Bildades | Enligt traditionen 753 f.Kr. |
Upphörde | 476 e.Kr. |
– upphörde genom | Det västromerska rikets fall. |
– uppgick i | Bysantinska riket |
Areal | 2 750 000 km² (25 f.Kr.), 4 200 000 km² (50 e.Kr.), 5 • Romerska republiken
Romerska republiken var en period i Romerska rikets historia. Under republikens tid utvecklades Rom från en stadsstat bland många till ett imperium som i stort sett gjorde Medelhavet till ett romerskt innanhav. Det latinska uttrycket res publica kan närmast översättas med allmänna angelägenheter.[1] Från republikens tidigare tid finns få eller inga skrivna källor, och dagens historieskrivning har att förlita sig dels på arkeologiska fynd, dels på berättelser som skrivits ned flera hundra år efter de påstådda händelserna. Den viktigaste av dessa romerska historieskrivare var Titus Livius, död år 17 e.Kr. Republikens senare tid finns beskriven av historiker som Polybios (omkring 200–120 f.Kr.) och dokumenterad genom samtida skrifter av ol |