Hur såg neandertalare

•

Neandertalarna

I Europa och västra Asien levde en art av den upprättgående människan kvar länge. Vi kallar dessa människor neandertalare efter orten Neanderthal i Tyskland, där de första fynden av dem gjordes. De måste ha varit de starkaste människor som någonsin funnits. Det syns på det stabila skelettet och musklernas kraftiga fästen.

De var 160-165 cm långa, men bör ändå ha vägt omkring 100 kilo. Därför kunde de överleva i det kalla klimatet söder om inlandsisen, även om det i långa tider var ont om mat.

Jägare och nomader

Trots den kraftiga kroppen råkade neandertalarna ofta ut för benbrott, brutna fingrar och andra skador på skelettet. Forskarna tror att det berodde på deras jaktmetoder. De hade inte pilbågar men träskaftade spjut med vassa stenspetsar att stöta mot jaktbytet. Med dem störtade de sig modigt i närkamp med bjässar som bisonoxen, jättehjorten, mammuten och den ullhåriga noshörningen. Bytet bar de hem på sina breda axlar. Med vassa stenknivar flådde de djur

•

I Asturias i norra Spanien upptäcktes år 2000 nio neandertalindivider, eller snarare ben från dem. De hittades i den redan kända grottan El Sidrón, där de låg begravda i en 6 kvadratmeter stor håla, väl skyddade från yttre påverkan. Ur studier av benen har det gått att få fram ny information både om hur neandertalare såg ut och litet om hur de levde, berättar Antonio Rosas, paleobiolog vid Museo Nacional de Ciencas Naturales, Madrid. Han och hans kolleger har funnit drygt 1500 benfragment, varav omkring 100 tänder, som undersöks grundligt. Ett fynd är att grottans invånare har använt tandpetare. Av tandemaljens slitning går det att avgöra från vilket håll de rengjorde sina tänder, och forskarna drar slutsatsen att de flesta var högerhänta. Tänderna visar också att de periodvis hade det riktigt knapert. Detta går att utläsa genom att det vid långsam tillväxt, så kallad hypoplasi, bildas små band på tänderna. Alla nio har svultit. – Det verkar som om just avvänjningen varit svår för de

•

Generna berättar om neandertalarnas roll i människans utveckling

Vårt vetande om hur den moderna människan (Homo sapiens) utvecklades är fragmentariskt. Någorlunda säkert är att människan (Homo) och schimpansen (Pan) hade en gemensam anfader och att de skiljdes åt för mindre än 6,3 miljoner år sedan [1]. Denna slutsats drog Eric Lander och medarbetare efter en analys av genomen från moderna människor och schimpanser. Tidigare författare hade med hjälp av olika molekylära genetiska metoder placerat »skilsmässan« till för mellan 4 och 7 miljoner år sedan, och menat att människan och schimpansen skiljde sig från gorillan (Gorilla) omkring 2 miljoner år dessförinnan [2, 3]. Därefter finns det för en lång tidsperiod enbart skelettfynd att gå efter för att efterforska utvecklingen av människosläktet. Det bäst kända ofullständiga omkring 3,2 miljoner år gamla skelettet är Lucy som upptäcktes 1974 i Hadar i Etiopien av medarbetare till den franska geologen Maurice Taieb. Den karaktäriser