Hur ser grävling
•
Grävling - Fakta och guide
Vi har nog alla någon gång hört att en grävling inte släpper taget förrän han hör att benet gått av. Idag vet vi att det inte finns någon sanning i det påståendet, men myten lever vidare.
Går man tillbaka i historien hittar man många myter om grävlingen. Många har säkert sin historia i hans udda utseende, grävlingens läte, eller hans beteende. Tipsa oss om fler!
En grävling biter tills det knakar..
En seglivad myt är att en grävling låser sina käkar tills dess de hör att benknotorna krasar. Denna myt har levt i århundraden, och många har lagt kol, äggskal eller knäckebörd i stövlarna när de gått ut om kvällningen.
Det finns ingen som helst sanning bakom myten, frågan är om grävlingens käft ens når om en vuxen människas stövel.
Grävlingen som dödsbud
Från det vidskepliga medeltiden sägs det att om en grävling sprang över den väg där du just passerat så betyder det lycka för dig. Om hon å andra sidan sprang över framför dig så betydde det olycka
•
Kännetecken
Grävlingen är knubbig, har korta ben, kort svans och avlångt huvud.
Mest aktiv är grävlingen nattetid. Till skillnad från övriga mårddjur färdas den mest i gång eller trav.
Grävlingen bor i så kallade gryt. Det är en hålighet i marken som uppstår antingen genom klippblock eller att grävlingen grävt ett gångsystem i sand eller lera.
Grävlingen är en plockare och ingen effektiv jägare. Den har en förkärlek för daggmask där dessa finns att tillgå. På sommaren och hösten äter grävlingen en hel del säd och mycket bär. Likt björnen bygger grävlingen på detta sätt upp fettreserver inför vintern. Grävlingen sover under vintern och vintervilan beror på klimat och väder. Under milda perioder även mitt i vintern kan grävlingen vara ute och röra på
•
Spår
Grävlingens (Meles meles) spår hör till de däggdjursspår som är lättast att identifiera i vår natur. Grävlingens spårstämpel påminner om ett litet björnspår. I spåret syns oftast avtrycket av fem tådynor. Mellanfotsdynan är stor. Framtassens avtryck är cirka 5 cm långt, och baktassens en halv centimeter kortare. Ibland syns avtrycket av hälen och häldynan i spårstämpeln. Då är framtassens avtryck nästan 7 cm långt. Klorna på framtassarna är långa, ungefär dubbelt så långa som på baktassarna.
Snöspår efter grävling kan påträffas när den första snön faller på hösten, och på våren i de sista drivorna eller snöslasket. Grävlingen är i allmänhet långsam i rörelserna, men ändå inte klumpig. Vid gång stiger grävlingen ofta med baktassen framför avtrycket efter framtassen. När den rör sig i lugn takt går den med tårna inåt. De korta benen på den kraftiga kroppen skrevar. Steglängden vid gång är ungefär en halv meter, och spårets skrevning är iögonfallande stor.
Ett gro