Cornelis märk hur vår

  • Märk hur vår skugga thåström
  • Märk hur vår skugga imperiet
  • Märk hur vår skugga analys

    • •

    Till Grälmakar Löfberg i Sterbhuset vid Danto bommen,
    diktad vid Graven.
    Dedicerad till Doctor BLAD.

    Märk hur vår skugga, märk Movitz Mon Frère!
    Innom ett mörker sig slutar,
    Hur Guld och Purpur i Skåveln, den där,
    Byts till grus och klutar.
    Vinkar Charon från sin brusande älv,
    Och tre gånger sen Dödgrävaren själv,
    Mer du din druva ej kryster.
    Därföre Movitz kom hjälp mig och välv
    Gravsten över vår Syster.

    Ack längtansvärda och bortskymda skjul,
    Under de susande grenar,
    Där Tid och Döden en skönhet och ful
    Till ett stoft förenar!
    Till dig aldrig Avund sökt någon stig,
    Lyckan, eljest uti flykten så vig,
    Aldrig kring Grifterna ilar.
    Ovän där väpnad, vad synes väl dig?
    Bryter fromt sina pilar.

    Lillklockan klämtar till Storklockans dön,
    Lövad står Cantorn i porten;
    Och vid de skrålande Gossarnas bön,
    Helgar denna orten.
    Vägen opp till Templets griftprydda stad
    Trampas mellan Rosors gulnade blad,
    Multnade Plankor och Bårar;
    Till dess den långa och svartklädda rad,
    Djupt sig bugar

    •

    Märk hur vår skugga

    "Fredmans Epistel nr 81" är en sång av Carl Michael Bellman. Den refereras även till genom inledningsorden Märk hur’ vår skugga och har undertiteln ”Til Grälmakar Löfberg i Sterbhuset vid Danto bommen, diktad vid Grafven”.[2]

    Sången är tillägnad ”Doctor Blad” som var en av Bellmans närmaste vänner och familjeläkare i senare delen av livet. Sången beskriver jordfästningen av Löfbergs hustru på Maria kyrkogård i Stockholm. Sången publicerades i första utgåvan av Fredmans epistlar 1790 och förekommer inte i någon känd handskrift innan dess. Därför tros den vara komponerad i slutet av 1780-talet eller 1790.[1]

    Text

    [redigera | redigera wikitext]

    Det finns olika tolkningar av Carl Michael Bellmans text. Exempelvis skiljer sig Cornelis Vreeswijks version från Imperiets, då Thåström, i likhet med Bellman, sjunger "byts till grus och klutar" i första versen,[3][4] medan Vreeswijk sjunger "byts till guld och klutar".[5] Utöver detta sjunger vissa i

    •

    Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere,
    Inom ett mörker sig slutar,
    Hur guld och purpur I skoveln, där,
    Byts till guld och klutar.
    Vinkar Charon från sin brusande älv,
    Och tre gånger sen dödgrävaren själv,
    Mer du din druvan din ryster.
    Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv
    Gravvård över vår syster!

    Lillklockan klämtar till storklockans dön,
    Lövad står kantorn I porten
    Och till de skrålande gossarnas bön
    Helgas denna orten.
    Vägen opp till templets griftprydda stad
    Kantas mellan rosors gulnade blad,
    Multnande plankor och bårar;
    Till dess den långa och svartklädda rad
    Mjukt sig bugar I tårar.

    Så gick till vila, från slagsmål och bal,
    Grälmakar Löfberg, din maka,
    Ej mer från gräset långhalsig och smal
    Hon än glor tillbaka.
    Hon från Dantobommen skildes I dag
    Och med henne alla lustiga lag.
    Vem skall nu flaskan befalla?
    Torstig var hon och urtorstig är jag;
    Vi är torstiga alla.

    (Ack längtansvärda, och bortskymda skjul
    Under de susande grenar,
    Där tid och döden en skönhet och ful