Hur gammal är grekiska
•
Grekland – Äldre historia
Den minoiska kulturen på Kreta (2600–1400 f Kr) hade nära kontakter med Egypten och Mesopotamien och utvecklade ett eget skriftspråk. Efter 1400 f Kr drabbades Kreta av en nedgångsperiod, sannolikt till följd av naturkatastrofer, missväxt och uppror. Ungefär samtidigt växte den mykenska kulturen fram på fastlandet. Självständiga stadsstater med befästa palats uppstod. Det skriftspråk som utvecklades under denna tid (cirka 1400–1100 f Kr) är den tidigaste formen av grekiska.
Efter 1100 f Kr intogs stora delar av fastlandet av dorerna, som troligen kom från den nordvästra delen av dagens Grekland. Under de följande seklerna blandades de tidigare folken i området med dorerna och nya stadsstater byggdes. Trots ständiga krig mellan staterna uppfattade deras medborgare sig som ett folk med ett gemensamt språk och en gemensam religion, med
•
Grekiska
Grekiska (klassisk grekiska: ἑλληνική, hellēnikḗ; nygrekiska: ελληνικά, elliniká) utgör en egen gren av de indoeuropeiska språken. Begreppet syftar på grenens alla språkvarianter, den historiskt viktigaste formen klassisk grekiska, eller på nygrekiska, som är en blandning av flera historiska dialekter. Nygrekiska talas av omkring 12 miljoner människor (år 2016),[1] främst i Grekland. Språket, i varianten demotisk grekiska (Δημοτική, Dimotikí), är officiellt språk i Grekland och på Cypern (tillsammans med turkiska), samt i EU. Det skrivs med det grekiska alfabetet.
Språket finns dokumenterat åtminstone sedan omkring år 1200 f.Kr.[2]Klassisk grekiska var huvudspråket för den antika grekiska civilisationen, och koinegrekiskan var ett lingua franca för stora delar av östra Medelhavsområdet och Främre Orienten från Alexander den store till romartidens slut (till 1453 e. Kr. i Östrom), då grekiskan även var ett språk som bildade romare förväntades kunna. Nya te
•
Klassisk grekiska
Klassisk grekiska (även antik grekiska, gammalgrekiska) är den variant av grekiska som klassiska och var skriftspråk och talades under den attiska perioden (400-talet f.Kr.). Det äldsta bevarade manuskriptet är Derveni-papyrusen. Mer korrekt är att tala om den antika grekiskan om man vill ringa in den grekiska som inte innefattar nygrekiska. Den antika grekiskan innefattar en mängd olika dialekter, däribland joniska, attiska, doriska och en efterklassisk grekiska (cirka 100 e.Kr.) som starkt påminner om den attiska (se nedan). Den grekiska som Nya testamentet är skriven på kallas koine, vilket betyder 'gemensam'.
Dialekter
[redigera | redigera wikitext]Från och med sen järnålder är grekiskans olika dialekter kända. Dessa är:
Vissa litterära genrer var bundna till dialekter. Epiken skrevs på östjonisk dialekt, körlyrik sjöngs på doriska, monodisk lyrik på lesbiska och prosa först på östjoniska och senare på attiska.